Om man vill bli något nytt, en ny människa tex, så måste man tänja gränser har jag hört. Hur gör man för att inte tappa bort sig själv i dessa ivriga försök att förbättra och finputsa de egenskaper man har?? Och är det verkligen så farligt om man skulle göra de?

Om man vill ha en nystart i livet så är det en god idé att testa något nytt, ny träningsform, ny hobby eller en ny frisyr. Dessa saker kan ibland peppa en själv att fortsätta framåt för att tänja de egna gränserna. Att utsätta sig för saker som man inte riktigt vågar eller tror att man kan klara av är mycket adrenalinframkallande. Jag är tex höjdrädd alltså vill jag börja klättra. Mycket logiskt eller hur??! Nu är detta ett konkret exempel men om jag hela tiden tänjer mina gränser på alla mentala plan, om det nu går, så kommer jag till sist att var en ny person med ett nytt perspektiv på livet.

Kanske är det så att man utvecklar sig på många olika sätt men i grunden är man alltid den samma som man varit större delen av sitt liv. De första 20 åren av ens liv brukar man säga är karaktärsdanande, och det stämmer nog, så den person man skapar under dessa år torde vara grundpersonen som man sedan har att bygga på. Är det då rimligt att oroa sig för att ens uppbyggda värderingar och slutsatser kommer att förändras från grunden bara för att man startar ett nytt liv? Nää, jag tror inte det. Den person som finns inom en kanske bara är EN DEL av ens kapacitet. Det finns fler sidor att utveckla och mer att lära om sig själv. Det är spännande, och faktiskt lite, lockande att se möjligheterna med att utveckla sig själv. Några kanske tycker att detta är självupptaget, men jag tycker inte det. Det är mycket svårt att ha en konversation med någon som inte vet vad de tycker eller vem dem egentligen är. Det är i alla fall nästintill omöjligt att komma till någon slutsats. Och det är ju bara frustrerande. 

Kanske tappar man aldrig de unga årens kraktärsdanande effekt om man hela tiden är medveten om att livet förändras och att man automatiskt måste förändras med det, och att detta inte nödvändigtvis måste vara av ondo. Kanske är det dags att växa upp och inse att man inte kan rädda världen. Man kan göra små åtgärder och jobba för en bättre värld men man kan inte rädda HELA världen. Man får börja med sin direkta närhet och sedan ta det vidare.

Att tänja gränser är så mycket mer än att välja en ny väg att ta till jobbet, eller att köpa nya kläder. Om man verkligen vill comitta till det nya livet, så måste man våga satsa big time! Livet är för kort för att inte testa gränserna, om så bara för att lära sig något nytt eller för att det känns bra. Naturligtvis får man inte idka våld eller kränka någon medmänniska, att göra sig själv bankrutt är inte heller bra, som jag brukar säga, men jag tror att de flesta inser detta.

Man kan anta att konsten att välja rätt hör ihop med förmågan, och viljan, att tänja gränser. Intressant kombo. Klättring nästa!!