så jag har fastnat lite i tanken att man måste ha en nyttig dag. Man kanske inte kan rädda världen, men man måste alltid göra något för att ha ett bra svar när någon frågar "Vad har du gjort idag?". Man kan i värsta fall svara "Slappat!". Men för att upprätthålla en bra bild av sig själv,som den aktiva och viktiga person man är, så vill man ju helst säga att man har rensat rabatten, gått igenom viktiga papper eller städat ut garaget. För det är sånt som duktiga människor gör. De slappar inte. De jobbar hela dygnets 30 timmar och har aldrig riktigt tiiiid att slappa. 

Jag har länge undrat vilka dessa människor är. De har liksom aldrig ingått i mina kretsar, jag har aldrig haft något problem med att säga att jag har slappat en helg. Jag ser inget problem med det och det betyder inte heller att jag inte har gjort något annat oxå, men det kanske jag inte vill berätta... Jag undrar om de verkligen är lyckliga de där människorna som har så där mycket att göra?? Är det inte en del av livet att stanna upp och reflektera lite, både över elände men också över lycka. Och kostar det verkligen så mycket att ge någon ett leende eller ett tack om man får en dörr upphållen åt sig? Är det för mycket bergärt att förvänta sig något sådant?? Tja, kanske, för vad tjänar vederbörande på att göra så? Chansen att se vandrar igen kanske inte är så stor, om man inte jobbar på samma jobb eller handlar i samma affär, man har kanske haft en riktigt stressig dag osv. Det finns många förklaringar varför folk inte kan visa tacksamhet, det är ett faktum. Men alla dessa stressade och upptagna människor kanske inte skulle vara så pressade om de bara slappade någon gång då och då.

Sedan finns det naturligtvis ekonomiska aspekter som gör att man inte har råd att slappa, de människorna är exkluderade ur denna diskussion. Respekt till dem! Men sedan finns det ju den där sk medelklassen som hela tiden vill sträva uppåt, ha 2 bilar, ha finaste trädgården och det fräsigaste jobbet. Det är inget fel i att vilja ha det bättre, det vill alla. Fråga vem som helst. Men frågan är bara var tar denna girighet egentligen slut? När räcker det, när är det bra? När kan man slappa?? Är det på bekostnad av vår egen mentala hälsa som vi ska köpa oss lycka? 

Jag tror de flesta håller med om att det är bättre att gråta i en Jaguar än i en liten Fiat. Money matters! Men vad är det man har offrat för att sitta i en Jaguar och gråta?

Varje gång man läser en intervju om någon person som har lyckats bra, dvs de har pengar och någon slags statusposition, så säger dem alltid samma sak. Jag har jobbat hårt och satsat allt på karriären. Det är bara att tro på sin idé så funkar det. YEAAA RIGHT!! Jag köper inte det där. Var är alla spalter om hur mycket dessa människor har offrat, kämpat, gråtit och oroat sig?? Var är spalten som berättar att personen egentligen är en psykopat som inte bryr sig om andra människor? Nu säger jag inte att alla rika personer med status är psykopater, utan bara att de är så mycket vanligare bland yrkesgruppen höga chefer tex än i andra grupper, det är ett faktum. 

Jag trodde också på min idé om vad jag skulle bli efter min utbildning. Men det fanns inga jobb ändå, när jag väl skulle ut i arbetslivet. Jag har bra kontakter, men vad är jag villig att offra för att få ett jobb. Min yrkesstolthet och jobba med snarlika saker, min intelligens och ta skitjobb under tiden, min själ?? Jag vet inte, men tydligen var jag inte beredd att offra tillräckligt mycket eftersom jag inte jobbar inom mitt område idag. ELLER kan det vara så att man behöver något som heter tur??? Ever heard of that?? Kan man tänka sig att det kan vara så att ; för att lyckas behövs en kombination av hårt arbete och TUR?

Sen finns det dem som tar den enkla vägen. Gifter sig rikt, som Anna Anka tex. Jag vet inte vad hon har gjort för att förtjäna att vara där hon är? Jag säger inte att hon har gjort något fel, det är endast en stilla undran. Kan det vara TUR kanske?? Tja, jag vet inte men det hjälper nog att se bra ut om man vill lyckas också. 

Hårt arbete, tur och utseende är alla faktorer som sammantaget kan ge en framgång. Det är ingen garanti men chansen ökar tror jag. 

Ska fortsätta projekt Cleana och se om man inte kan gå ut och skaka lite rumpa. Någonstans får man ju börja...haha...eller så ska jag bara slappa och hoppas på tur...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så har jag alltså tagit ett steg uppåt på stegen mot ett jobb. En intervju som kändes underbar och en stor förväntan på ett ev jobb. Hallelujha!! Hallelujha säger jag bara!! Den satt långt inne. Jag vågar dock knappt hoppas på att det ska gå hela väg...

Det är något som gnager mitt hjärta och jag kan inte få det att sluta gnaga. Denna ständiga känsla av att man borde göra något annat än det man gör. Att det aldrig är tillräckligt osv. Jag vill få bort gnagandet och känna mig nöjd. Jag vill kunna s...

Nu är det faktiskt stopp på utomordentligt, fantastiska och innovativa ideér från min sida. Finns det något värde i att vara lite negativ ibland?? Jag vet att kvinnor har ett behov av att "prata" om saker som män inte har. Det här behovet grundar sig...

Ok, så var det min tur att vaccinera mig. Tillhör ju riskgrupperna pga allergisk astma och tycker därför att det är lämpligt att göra det. Är dock lite skeptisk till vaccineringen. Eller snarare är skeptisk till undersökningen av de olika bieffektern...

Om man vill bli något nytt, en ny människa tex, så måste man tänja gränser har jag hört. Hur gör man för att inte tappa bort sig själv i dessa ivriga försök att förbättra och finputsa de egenskaper man har?? Och är det verkligen så farligt om man sku...